Solitude – En bok om ensamhet kap 8

Solitude kap 8

Vi flyr till ensamheten som till en borg!

Vi flyr ur den som ur ett fängelse!

Björn, 44 år, singel.

När Björn var tjugotvå år kollapsade han och hamnade i en psykos. Med psykosen följde ångest vilket gjorde att han isolerade sig i sitt hem. Han vågade inte gå ut ur lägenheten på länge, mycket länge. Detta resulterade i en lång period av fruktansvärd ensamhet. Efter flera år fick Björn diagnosen asperger. Han har dessutom en svår yrsel vilket har medfört att Björn har personlig assistens. I och med assistensen har hans isolering brutits. Han har fått möjlighet att vistas ute, träffa människor, gå på föreläsningar, medverka i föreningsliv och mycket annat som han tidigare inte ensam klarade av..

 Ensamhet är både positivt och negativt. Positiv ensamhet betyder att man får vara ifred ifrån andra människor som lägger sig i och försöker förändra en för mycket. Att man får ha kontinuitet i det man håller på med för stunden; med sina intressen och sitt skapande. Och att man får tänka ifred! Att man får gå in i sig själv och utvecklas i sin egen takt. Att få vila ifrån människor som är bråkiga och försöker styra över mig.

 Har du många personer som är bråkiga runt omkring dig och som försöker styra över dig?

Det har varit så under större delen av mitt liv. Det är först nu som jag har kunnat tackla det ordentligt p.g.a. eller snarare tack vare en kris jag nyligen haft med flera assistenter som försökte styra över mig, mitt liv och hur jag skulle ha det i min egen lägenhet. Men de värsta slutade antingen självmant eller så blev de uppsagda. Nu har jag bara bra assistenter som förstår mig och hur jag vill ha det.

 När jag var liten och under hela min uppväxt var min mamma mycket kontrollerande. Hon talade alltid om för mig vad jag kände och vad jag skulle tycka, tänka och göra. Jag fick knappt själv kommunicera med andra människor. Det var hon som skulle prata för mig och även för min pappa. Och i skolan skulle andra kontrollera mig. Killar som jag varit tillsammans med har försökt göra om mig. Ja, hela samhället försöker göra om mig!

 Varför har de velat göra om dig tror du?

Troligtvis för att de inte har gillat mig för den jag varit. Eller också kanske de har trott sig hjälpa mig. Istället har de stjälpt mig. Jag har inte passat in i deras världsbild. Jag har en del funktionshinder men då, för flera år sedan var det ingen som visste att jag hade aspergers. Det fick jag reda på först då jag var trettiofyra år. Sedan dess har folk delvis respekterat mig lite bättre.

Jag har på sätt och vis dragit mig undan de människor som velat göra om mig. Just i den stunden har det varit väldigt ensamt. Samtidigt har jag inte haft något annat val. För jag kan ju inte förlora mig själv heller. Jag har under vissa perioder sökt mig till människor som har varit som jag själv, lite udda, kreativa personer som inte är så pedantiska med städning och sånt. Personer som ser det inre som viktigt och spännande. Själv tror jag på reinkarnation, tror att det finns varelser på andra planeter och liknande. Jag var med i en meditationsförening ett tag och de som var där kände jag att jag kunde samtala med. De befann sig på samma nivå som jag själv befann mig på, vilket gjorde att jag mådde bättre. Jag har varit väldigt mycket ensam under långa perioder och känt mig isolerad med mina funktionshinder. Det har känts som om folk har haft alltför höga krav på mig som jag inte kunnat uppfylla i och med att jag har aspergers. Krav som att jag ska kunna vistas i stora grupper av människor, sitta stilla, vara tyst och göra som alla andra, i stora lokaler där det slamrar mycket. Det funkar inte för mig. Kanske korta stunder, men sedan måste jag gå ut. Och det måste ske fort!

 När jag var tjugotvå år fick jag en plötslig kollaps. Det var många olika faktorer som spelade in. Jag var väldigt osams med min mamma, jag hängde ihop med en tjej som hade schizofreni, plus att det var andra psykiska påfrestningar och allmänt rörigt runt omkring mig. Så jag fick någon slags psykos med yrsel, astma och ångest. Jag mådde så dåligt så att jag inte ens kunde gå utanför min dörr själv (ja, det kan jag ju inte nu heller men det var då, innan jag fick hjälp av assistenter). Jag bodde i egen lägenhet, låg mest till sängs och fick alldeles för lite hjälp av hemtjänsten. Samtidigt behövde jag vara ensam. Vara i lugn och ro, vila och börja om, nästan födas på nytt igen. Jag är väl inte riktig färdigt ännu men nu har jag personliga assistenter. Innan dess hade jag ledsagare. Så allt efter hand har jag lyckats med, tack vare deras hjälp, att komma ut mer och mer ibland folk. Det är en ständigt pågående process.

 Har du några vänner? Någon nära vän?

Jo, det har jag väl på sätt och vis men ingen som jag kan träffa ofta och umgås med. Det är väl det som jag saknat mest här i livet. Min stabilaste vän har jag känt sedan jag var elva år. Han var kurator på min skola. Sedan känner jag ju många som är med i samma föreningar som jag. Och alla de jag träffar då jag går kurser. Jag saknar ett nära förhållande. Och fler vänner som jag kan umgås oftare med. Men alla är så upptagna. De flänger och far, åker utomlands, har familjer, flyttar osv. Den enda kontinuerliga kontakt jag haft med en kompis i mitt liv var under åtta, nio år. Jag var tretton år. Han var min granne och tio år yngre. Vi umgicks flera dagar i veckan. Man kan ju ha kontakter på så många olika plan. Då jag bodde i stan fanns där familjer som nästan alltid hade öppet hus. Människor sprang ut och in. Kanske det var på ett ytligt plan men man kunde komma dit helt spontant. Jag saknade den djupare gemenskapen just där men den tog jag igen med vänner per telefon. Vissa har jag kontakt med än idag. Andra har jag tröttnat på då det har varit så svårt att träffas. Det kan bli så mycket tjafs. Jag kanske inte bara vill prata om en massa djuplodande grejer utan göra något. Man kommer överens om att träffas. Så kommer de inte! Jag har släppt de där människorna. Sedan jag fick personliga assistenter har jag kunnat sticka ut på en massa kurser, gå med i föreningar, vara på olika aktiviteter, full fart, som jag hade velat göra med mina vänner. Men de kom ju aldrig!

 Jag lever ett annorlunda liv jämfört med andra eftersom jag har personliga assistenter vilka jag umgås med under hela dagarna. Ibland kan det bli mycket intensivt. Det händer mycket, både positivt och negativt. Ibland är det skönt då de går på kvällarna. Då kan jag finna mig själv. Det är inte alltid jag orkar vara social under dagen. Jag skulle absolut inte kunna klara mig utan mina assistenter. Då skulle jag bli totalisolerad och ensam. Då skulle jag inte komma ut och träffa andra människor.

 Vad tänker du om uttrycket ”ensam är stark”?

Det är delvis sant. Det beror på om människor är fientliga mot en och liksom försöker slå ned på en och inte accepterar mig för den jag är. Då är man stark om man orkar stå emot. Men man behöver ju även andra människor på olika vis. Man behöver både vara ensam och tillhöra en flock, eller kanske fler flockar. Det jag menar med det är att man behöver vara ensam för att finna sitt lugn, sin ro och sig själv samtidigt som man behöver flera olika slags människor att umgås med i flera olika sammanhang. För att på så sätt kunna utveckla olika sidor hos sig själv genom andra eller tillsammans med andra.

 Jag tycker om ensamheten då jag går in i mig själv. I mig själv kan jag nå djupare dimensioner och ta kontakt med andligheten. Det missar jag om jag har för mycket snurr omkring mig.

 _____________________________________________________

Aspergers syndrom

(Källa: http://www.autismforum.se)

Aspergers syndrom liknar autism. För att man ska kunna ställa diagnosen Aspergers syndrom så måste svårigheterna medföra allvarliga problem i vardagen. För att ta reda på om en person har Aspergers syndrom bedömer man personens beteenden och svårigheter. Enligt den amerikanska diagnosmodellen; DSM-IV-TR, Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, används två huvudsakliga kriterier i bedömningen:

1. Allvarlig begränsning i förmågan till ömsesidigt socialt samspel.

2. Begränsade, repetitiva och stereotypa beteendemönster, intressen och aktiviteter.

 Olika personer kan ha olika symptom och olika antal symptom. Även för två personer som har samma symptom, kan symptomen se olika ut och variera i intensitet. Personen som får diagnosen måste ha en begåvning inom den s.k. normalvariationen, vilket innebär att det inte får finnas någon generell utvecklingsstörning. Personen ska inte heller ha någon generell försening av den tidiga allmänna språkutvecklingen. Ett ytterligare krav i diagnoskriterierna är att symptomen orsakar betydande problem i vardagslivet.

 Aspergers syndrom medför alltså nedsättningar i förmågan till socialt samspel/social kommunikation, ibland också planering/organisationsförmåga, fantasi/föreställningsförmåga, kroppshållning/kroppsrörelser. Därför kan de som har Aspergers syndrom uppvisa ett annorlunda beteende. De skiljer sig inte utseendemässigt ifrån andra, vilket gör att det kan vara svårt för omgivningen att förstå deras avvikande beteende. De kan därför bli missförstådda och kan uppfattas som ohyfsade, ouppfostrade och/eller blyga.

 Aspergers syndrom är med största sannolikhet medfött eller uppstår i början av livet som en följd av skador eller genetiska faktorer som gör att vissa delar i hjärnan fungerar på ett lite annorlunda sätt. Barn med hjärninflammation eller hjärnhinneinflammation under sina första levnadsår löper större riska att drabbas. Omkring 2-4 personer per 1000 anses ha Aspergers syndrom. Men det kan dröja innan symptomen märks tydligt av omgivningen, bland ända upp till fyrtioårsåldern, ibland längre då symptomen kan vara diffusa eller mer likna symptomen vid t.ex. ADHD. Många forskare menar att det är först i skolåldern som man kan ställa en säker diagnos.

 Kännetecken:

(Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Aspergers_syndrom)

Kognitiva svårigheter:

Begränsad förmåga att förstå hur andra tänker och att leva sig in i andra människors situation.

Begränsad förmåga till ömsesidig dialog, vilket kan beskrivas som svårigheter att förstå det outtalade och att läsa mellan raderna.

Svårt med planering och organisering av tillvaron (behov av rutiner).

Begränsade eller enformiga intressen.

Fixering och låsningar i beteendet.

Konkret tänkande; uppfattar saker bokstavligt.

Problem med tidsuppfattningen.

Styrkor:

Starkt intresse för hur saker och ting fungerar och samverkar.

Bra tålamod för specialområden.

Informationsinsamling.

Starkt logiskt tänkande.

Mönsteridentifiering.

Problemlösning.

Målmedvetenhet och envishet.

Övrigt:

Intensitet i sysselsättningar över vad som ofta uppfattas som normalt.

 Icke-autistiska personer kan ofta samla information om andra personers kognitiva och känslomässiga tillstånd på grundval av signaler som inhämtats från omgivningen och andra personers ansiktsuttryck eller kroppsspråk. Det har personer med Aspergers syndrom ofta nedsatt förmåga till. De saknar förmågan att känna igen och förstå andras tankar och känslor. De kan inte tolka eller förstå andras önskningar eller avsikter och är därmed oförmögna att förutse vad som kan väntas av andra eller vad andra kan förväntas av dem. De kan också ha problem med att visa empati. Därför kan de med AS uppfattas som egoistiska, själviska eller hänsynslösa. De är oftast neurologiskt oförmögna att förstå andras känslomässiga tillstånd. De blir vanligen chockade, upprörda och ångerfulla när de får reda på att deras handlingar är sårande eller olämpliga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s