Om mig


Jag vill inspirera dig och alla mina medmänniskor genom mig själv som:
kärleksguide/-coach, författare & konstnär

Min nyfikenhet driver mitt nav, den får mig att ställa frågor.
Och frågor har en benägenhet att trigga igång tankeverksamheten och/eller känsloregistret i sökandet efter svar.
Ett sökande som kanske inte alltid är så självklart; som kan kännas spännande,
kittlande, roligt, läskigt, kanske lite obekvämt, ett utforskande efter svar inom mig själv eller hos någon annan.
Svaret som kommer klingar alltid till, antingen känns det rätt eller fel.
Något som är rätt för mig kan vara helt fel för dig och tvärtom.
Men är det rätt leder det till ytterligare klarhet och för oss vidare i livet.
Det är det jag är ute efter; att komma vidare och nå fram till upplysning.

Jag får ofta höra att jag är modig, många upplever mig som modig.
Ja…! Jag är modig! Det hänger ihop med min nyfikenhet; jag älskar utmaningar och att bli ifrågasatt.
Jag utmanar mig själv då jag känner potential och möjlighet till utveckling.
Det finns så mycket jag vill veta, lära, uppleva, känna och då krävs det många gånger mod
för att övervinna rädslan som infinner sig i oprövade situationer.
Då rädslan gör sig påmind vet jag att jag är på rätt spår.
Då är det bara att släppa taget, falla fritt och se vad som händer.
Så jag fattar penseln, ställer mig framför den vita, tomma duken eller sätter mig med en sten,
och påbörjar resan i färg och form.
Var den slutar eller tar paus, har jag ingen aning om då… när jag börjar.

Vad är sant? Vad är falskt? Finns det en enda sanning?
Eller finns det många olika sanningar för samma sak? Finns det många olika svar på en fråga?
Eller f
inns där bara ett svar?
Hur många dimensioner finns det egentligen? Kan vi leva i flera dimensioner samtidigt?
Kan vi leva parallella liv? Vad vet vi? Vad vet du? Vad känner du? Vad ser du?
Vilka är dina upplevelser? Vad är äkta? Oäkta? Vad är viktigt respektive oviktigt?
I min verklighet finns det endast två grundkänslor som bygger upp hela känsloregistret och det är:

kärlek och rädsla 

I alla lägen/situationer du befinner dig i har du att välja mellan kärlek och rädsla.
Det som händer därnäst är beroende av det val du gjorde.
Antingen väljer du att fylla ditt liv med kärlek eller så väljer du att fylla det med rädsla.
En blandning av de båda? Vilket väger tyngre i vågskålen? Vilket är viktigast för dig?
För mig är den villkorslösa kärleken det viktigaste av allt.
Den som inte bygger några murar, som inte utesluter utan tvärtom; omsluter,
den som frigör mig och som låter mig frigöra andra, i känslor, i närhet, i ord…
Jag skriver mycket, älskar att skriva; om känslor, situationer – det du ser med blotta ögat
och det som du ser med ditt tredje öga.
Jag färdas gärna in i andra dimensioner
eller du kanske väljer att kalla det för fantasier, drömmar i sovande eller vaket tillstånd…
Jag skriver dikter, noveller, romaner…
Något av det vackraste jag vet är redan skrivet, sedan länge…:

 

Om jag talade både människors och änglars språk,

men inte hade kärlek så vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.

Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap

och om jag hade all tro så att jag kunde förflytta berg men inte hade kärlek så vore jag ingenting.

Om jag gav bort allt jag ägde åt de fattiga, ja om jag offrade min kropp

till att brännas upp men inte hade kärlek så skulle jag ingenting vinna.

Kärleken är tålig och mild.

Kärleken avundas inte.

Kärleken skryter inte.

Kärleken är inte uppblåst.

Den uppför sig inte illa.

Den söker inte sitt.

Den brusar inte upp.

Den tillräknar inte det onda.

Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen.

Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.

Kärleken upphör aldrig.

Men profetians gåva, den ska försvinna och tungomålstalandet ska tystna och kunskapen den ska försvinna.

För vi förstår till en del och profeterar till en del.

Men när det kommer som är fullkomligt, då ska det försvinna som bara är till en del

När jag var barn talade jag som ett barn, mitt sinne var som ett barns,

jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man/kvinna har jag lagt bort vad barnsligt var.

Nu ser vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då ska vi stå ansikte mot ansikte.

Nu förstår jag endast till en del, men då ska jag känna fullkomligt, 

såsom jag själv har blivit fullkomligt känd.

Så blir de då bestående:

Tron, hoppet, kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken.

(”Kärlekens lov” – Bibeln, Paulus första brev till korintierna kapitel 13)

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s