Pschhhh… bussdörren pyser upp.

– Hej! ler jag.

Busschauffören öppnar sitt lilla bås och klämmer sig ut och ler emot mig.

– Hej!

– Ställer jag in väskan utifrån eller tar jag med den in?

– Du kan göra som du vill.

– Okay, då ställer jag in den i luckan då.

Han, för det är en han, öppnar luckan och jag rullar behändigt in väskan.

– Ja, det är första gången för mig som jag åker buss till Stockholm härifrån.

– Det ska bli en ära för mig att få köra din premiärtur. Välkommen ombord.

Jag har valt att ta bussen den här gången 20/1-2014 av flera anledningar: Jag behöver inte bilen i sta’n – där är svårt att hitta p-plats, det suger att mata p-automaterna varje dag plus att jag måste hålla koll på när det är städgata så att inte bilen blir bötesbelagd eller i värsta fall borttransporterad. Väg 70 och E18 är jäkligt tråkiga vägar att köra på. Jag har plöjt fram- och tillbaka sträckan Stockholm-Säter tur och retur ett otal gånger fram till idag, äääää… jag är sååå less på den vägen! Helst av allt hade jag tagit tåget men.. jag är less o förbannad på SJ’s skitsystem när det gäller att prissätta biljetterna! Ingen logik i min värld: att det blir dyrare ju närmare avresedagen du beställer, att du ska betala 45:- i straffavgift när du bokar via telefon istället för nätbokar. Va fan!! det ska ju självklart vara billigare att resa med tåget än att sitta ensam och ratta bil till och från Stockholm eller åka buss samma sträcka, inte allra minst ur miljösynpunkt! Så ser inte verkligheten ut dessvärre. Skiiiituuuuselt! Staten borde ta sitt fucking ansvar där! Se till att minska person – och godstrafiken på vägarna och istället öka den på järnvägarna. Köp tåg som funkar vintertid!!! Köp ryska tåg som härjar i Sibirien istället för italienska eller kinesiska! Är inget proffs på tåglok och vagnar men… ähhh, blir så upprörd för något så enkelt! Eller vaaa?

Det är inte speciellt många resenärer ombord. Jag sätter mig på sätet längst fram, snett bakom chaffisen. Han har radio Dalarna igång, musik blandat med prat strömmar ut i lagom volym ur hans högtalare. Jag tar upp min iPhone och knappar iväg några sms hit och dit till mina kära och berättar om min nära förestående ankomst till Stockholm. Jag önskar träffa en och annan vän och blivande arbetspartner. Sätter på mig lurarna och loggar in på Spotify för att lyssna på några, för mig nyligen upptäckta, artister som: Ella Eyre, Emeli Sandé, Sam Smith, Seinabo Sey, Nonono, Kornel Kovacs m fl. som jag lagt i en lista som jag fram tills nu inte lyssnat igenom. Härlig musik; sköna röster, justa rytmer… en suggestiv njutning… gillar skarpt! Börjar dra kallt om fötterna. Jag drar ur plopparna ur öronen, lutar mig framåt och delar med mig av nyheten om mina frusna fötter till chaffisen som lovar att höja golvvärmen men tillägger att det kan dröja ett tag innan värmen fattar att den ska ner till golvet och inte upp till taket.

– Det är okay. Hur ofta kör du den här sträckan då? frågar jag.

– Jaaa, det kan bli cirka 2 – 3 gånger per vecka. Men jag bestämmer själv, är pensionerad så jag gör som jag vill men jag tycker det är kul. De ringde igår kväll och frågade så.. här sitter jag.

– Vad tycker du om vägen då? Jag menar tycker du om den?

– Ja, det är en bra väg, speciellt sedan de byggde om vid Sala. Nej, jag gillar att köra den här sträckan.

– Själv är jag urless på vägen Stockholm Säter tur och retur. Tycker verkligen det är en tråkig väg att köra. Dessutom har jag fått blackouter, sitter och kör och helt plötsligt är jag på ett ställe och undrar hur jag hamnat där så snabbt. Och jag vet att jag inte sovit, verkligen läskigt!

– Ja, det låter läskigt, det kunde hända mig då jag körde bil på en annan sträcka i många år men när jag kör buss så måste jag ha ordentlig koll på alla 22 ton som jag har under mig och i mina händer. Det är ju mycket säkerhetstänk och det har aldrig hänt under alla mina år som yrkeschaufför att jag har varit i närheten av att somna då jag kört en buss.

Jaaa, så var samtalet igång. Jäklar så trevligt vi hade det, han och jag där framme i bussen. Och jag fick lära mig en hel del: Det råder brist på yrkeschaufförer, det behövs cirka 7000 nyutbildade varje år då det nu är så många 40-talister som pensioneras. Som busschaufför jobbar du inte mer än cirka 14 dagar per månad, men du har å andra sidan rätt långa pass. Du tjänar cirka 26 – 28.000:-/månad. Sååå, om du tycker det låter ok så… go for it!

Han var så mysig, busschauffören som jag inte vet namnet på, men däremot vet otroligt mycket om: Jag vet var han är född och uppvuxen, varför han flyttade till Dalarna, att han hade velat flytta till Willelmina (!!!) p.g.a av ett spännande jobberbjudande men att frun och barnen totalvägrade! Jag fick veta att han varit gift i 50 år!!! Att han jagar tillsammans med sin fru, att jaktlaget, på hans initiativ styckar upp till benfritt, att han älskar älgkött som han genom åren serverat sina barn som beställer älggryta varje gång de kommer upp och hälsar på, att han älskar att laga mat, att hans favoriträtt är baconlindad torskfilé med vinsky, pressad potatis och krispig sallad med sockerärtor (låter mumsfillibabba och det kommer jag självklart meka ihop) att han serverade sin fru och vänner rätten härom dagen, att han köpte en husvagn som hans fru absolut inte vill bo i men som hon efter jungfruturen kom att älska att semestra i, att han har tankar på att köpa en husbil, att han tycker om att resa runt i vackra Sverige… Jag vet ännu mer om honom och han vet en hel del om mig. Vi hade det såååå myyysigt han och jag på min resa till Stockholm. Jag hoppas och önskar att vi ses igen, att jag får åka i hans buss igen, eller att vi ses på något annat sätt. Jag älskar att slå mig i slang med för mig okända människor. Samtalet tar fart och flyter som en liten bäck som blir till en å som breddar sig än mer till en älv som skvätter och porlar. Vi simmar och dyker i ord, jag gillar… gillar mycket.

Rekommenderar dig att slå dig i slang!