Jag älskar människor:
unga, gamla, stora, små, långa, korta, tjocka, smala, mörka, ljusa… alla slags människor.
Min nyfikenhet verkar vara omättlig, jag vill så gärna veta, känna,
vandra tillsammans med en okänd en stund på en okänd stig för att se och känna vad som händer.
Finns några hinder – vilka? Hur fri i tanken är hen?
Var går gränsen? Hur kan jag töja på gränsen? Eller ska vi bara ha kul?
Såsa? Inte uppröra? Inte reta? Bara flyta?
Jaaaa, det finns många sätt att förhålla sig till andra.
Du tror att du känner någon men efter 20 år så visar det sig att… kanske inte,
Att något hände som inte skulle hända.
Jag är nyfikenheten själv personifierad.
Ibland får jag höra att så där kan du väl inte fråga, nu har du ullstrumporna på igen, ta av dig dem, men Ulrika då!!!
En gång!!! En gång har jag fått till svar: Det har du inte med att göra!
Oftast, nästintill alltid hamnar jag i underbara samtal som lär mig och den andra mycket.
Jag älskar möten, spontana möten, där det bara händer. Så skiljs vi åt, för att aldrig eller kanske träffas igen.
På den här sidan kommer jag att presentera ”porträtt” av de jag känner och inte känner.
Jag älskar människor… alla slags människor!