Terrorism; (enligt wikipedia) kommer från det latinska ordet terror som betyder rädsla, fruktan och avser det systematiska användandet av våld eller förstörelse, särskilt mot civila mål, för att med rädsla tvinga fram politiska eller andra typer av förändringar…För att en serie våldshandling ska kallas terrorism ska aktören vara en icke-stat. Om aktören istället är en stat, kallas samma handling i de flesta västländer istället för statsterrorism eller en krigshandling. Brott mot krigets lagar faller därmed utanför terrorismbegreppet…Den som av en part betraktas som terrorist kan av en annan part kallas för frihetskämpe. Ett exempel är fredspristagaren Nelson Mandela som fortfarande 2008 stod på USA:s terroristlista.

Ja, och det ligger ju i själva betydelsen av begreppet terrorism det absurda i att antingen uppfattas/upplevas som frihetskämpe å den ena sidan och som avskyvärd våldsverkare/mördare å den andra sidan. Vi lever i dualism, i kontrasternas tid och värld. Vi, alla människor på jorden, härstammar från olika kulturer och olika länder. I alla, uteslutande alla kulturer härskar just den kulturens alla normer och eventuell ideologi. De flesta barn får tidigt lära sig vad som gäller, vad som är acceptabelt och inte acceptabelt. De internaliseras helt beroende på rådande normer och politisk samhällsordning och resultatet av det är oftast en god och laglydig medborgare. Långt ifrån alla växer upp i frihet, kärlek, respekt och acceptans. Men de flesta gör gällande vad som är rätt och fel. I västvärlden uppmuntrar vi helt krasst individualism, förespråkar vi personlig yrkeskarriär, att lyckan fortfarande företrädesvis representeras av ett heterosexuellt äktenskap med barn och i att ha ett välordnat hem. För att fortsätta vara krass så är vår ideologi konsumtion och om någon tillbeds är det för de flesta Mammon. Inskränkt bedömning?? Ja, det kan tyckas. Men de som inte lyckas med det här, var hamnar de? De mariginaliseras, de hamnar utanför den sociala gemenskapen – i samhällets utkanter. Och vilka är då de? Väldigt många, långt ifrån alla, är våra invandrare i första och andra generation som vi inte lyckas med att integrera i vårt västerländska samhälle. Varför lyckas vi inte med det? Vill vi integrera dem? Eller kanske vi tycker att de ska klara av det helt själva? Vi i västerlandet är duktiga på att ta emot asylsökande men vi är urusla på integration. Inte förvånande alls att någon som kommer ifrån en vitt skild kultur med en annorlunda religiös åskådning och som känner sig segregerad söker sig till en grupp vars ideologi bygger på: gemenskap, systerskap, broderskap och att vi tillsammans ska bygga upp en helt ny stat som ska få herravälde. Att förutsättningarna är våldsam utrotning av oliktänkande blir en självklarhet. Det kostar att vara just det slaget av idealist. Och den islamiska staten IS gör ingen hemlighet i att den är en militant terroristgrupp. IS rekryterar supereffektivt via bl a sociala media i världens alla länder. Mycket framgångsrika är de att snoka upp rekryter i Balkan. Vår svenska stad Göteborg hamnar högt upp på listan över antalet rekryterade till IS. Unga män och kvinnor lämnar Sverige för att åka ned till Irak och Syrien för att delta i människoslakt. Och att delta i terrordåd runt om i världen där syftet är att ha ihjäl så många som möjligt på väl uttänkta strategiska platser.

För två veckor sedan var jag och mina två barn i Paris. Vi stod i kö i en och en halv timme för att åka upp i Eiffeltornet. Där vi stod och väntade spatserade eller rättare sagt patrullerade fyra tungt beväpnade militärer med fingrarna på avtryckaren. Jag förfasades över det och tyckte inte det kändes riktigt klokt att så var fallet. Tre säkerhetskontroller gick vi igenom innan vi fick pressa in oss i hissen med ett antal andra turister som ville njuta av utsikten över den enorma storstaden Paris. När jag berättade episoden för min mor som för tillfället bodde och fortfarande bor i Paris sa hon: Ja, tänk om någon skulle smälla av en bomb i Eiffeltornet!!! Vilken uppmärksamhet skulle inte det bli! Två veckor senare detoneras bomber och skjuter ett gäng terrorister vilt omkring sig. I tron om att de är på väg att upprätta en stat som bygger på broderskap och systerskap. Med vetskapen om att de ses/uppfattas som frihetskämpar av de sina!!! Inget av de sistnämnda kan vara mer absurt i min värld. Men…jag förstår det till fullo. Vi i västvärlden bjuder inte in till gemenskap, generellt sett. Vi lever faktiskt inte i någon större gemenskap. Antalet ensamhushåll i Stockholm är högst i världen, det säger en hel del! De flesta av oss saknar någon slags ideologi. Och enligt mitt sätt att se och tänka lever vi i våra egon, långt ifrån kärlek. Många är de som inbillar sig vara kärleksfulla. Hur många gör något av ideella skäl?? För någon annan än sig själv? Där det inte finns någon egen vinning? Utan att förvänta sig något tillbaka? Handen på hjärtat: Vad gör just du?

I Francois Hollandes, franske presidentens, tal till den egna nationen och till resten av Världen sa han att nu hade ett skoningslöst krig inletts och skulle så bemötas. Är det rätt väg att gå? Att möta hat med hat! Att fortsätta förintelsen? Att själv bete sig som en statsterrorist och uppmuntra andra till detsamma? I min värld så behöver vi mer gemenskap, respekt och acceptans för andras åsikter. Att vi alla inte tycker detsamma är okay. Det finns ingen anledning att skada någon som inte har samma åsikt som jag själv. Vi behöver mer kärlek – äkta, ovillkorlig kärlek i ett givande utan tagande som uttalat eller outtalat krav. Vi i Sverige och hela västvärlden måste lära oss att integrera alla de människor som söker sig från krig, läs urskillningslös människoslakt. Att bara dela ut bidrag är inte att hjälpa, det är att stjälpa! Integrera betyder; förena, sammanföra, sammansmälta, göra till en helhet. Integrera är t. ex. inte att se till att så många invandrare som möjligt bor på ett fåtal platser. Vellinge är visst en kommun som en hel del invandrare lämnat för IS i Syrien och Irak.

Det sägs att det krävs endast en generation för att förändra världen. Det tror jag också! Om du nu vill förändra världen, om du nu vill att den ska fyllas av mer gemenskap och ovillkorlig kärlek, vilket är ditt bidrag?