Solitude – En bok om ensamhet kap 6

Solitude kap 6

Ensamhet:

en bra plats att besöka,

en dålig plats att stanna på.

 

Solveig, 85 år, änka.

Solveig var 61 år när hon blev änka. Hennes man dog hastigt och  utan förvarning, strax efter det att han blivit pensionerad. För Solveig rasade tillvaron i bitar. Hon hade aldrig tidigare varit ensam. Det skulle ta elva år av sorg och saknad innan hon lyckades komma över sin makes död.

 Jag har nu varit änka i 24 år. Före det var jag aldrig ensam. Jag kom direkt ifrån mitt hem, mina föräldrar och syskon, och gifte mig. Det blev en stor omställning för mig då jag helt plötsligt och utan förvarning lämnades ensam efter min makes hastiga bortgång. Det var vedervärdigt. Jag skrek, jag grät om vartannat och då jag var ensam i bilen kunde jag skrika högt rakt ut. Det lättade lite för stunden. Jag hade svårt att förstå, ta in, att jag blivit ensam. Så småningom sa alla till mig: ”Ryck upp dig!”. Men det var ju nästintill omöjligt. Jag vet inte om jag var extra känslig eller vad det var men jag var som bedövad under tre år. Jag hade och kände en enorm sorg.

 Du hade och har ett barn också.

Ja, hon var trettio år då min man och hennes pappa dog. Men hon reagerade tvärtemot hur jag reagerade. Hon vände sig emot mig. Det var väl hennes skyddsfaktor på något vis. Hon ville inte se tårar. Hon ville inte tala om det som hänt, att hennes far hade dött. Hon ställde förvisso upp för mig i alla olika situationer men hon ville absolut inte prata. Och jag ville prata! Ja, det är klart, jag hade ju mina väninnor. Med dem gick det bättre att prata. Men jag fick fatta alla beslut själv, sköta om allt själv; bilen, värmepannan, vedeldning… ja allt möjligt som jag tidigare aldrig hade behövt bry mig det minsta om tvingades jag nu att ta hand om.

 Känner du dig ensam även idag?

Ibland, när det blir helger. Lördag och söndag är värst. Då åker alla ut och handlar, går på tillställningar och annat roligt. Då känner jag mig ensam. Jag minns första åren efter hans död. Det var sista april. Under tidigare år hade han alltid fixat med marschaller, pyntat, smällt smällare och raketer. Men inte sen, då satt jag där ensam och tyckte det var botten. Jag grinade hela kvällen. Nog blir det tomt då man blir ensam. Det blir ett helt annat liv. Till råga på allt så har idag de flesta av mina kamrater och väninnor gått bort och då blir man åter igen ensam.

  Men fylls det inte på med nya vänner, barn och barnbarn?

Jo, men det är inte samma sak. Det blir inte på samma sätt.

 Kan du försöka förklara skillnaden?

För det första så blev jag inte bjuden på samma sätt som när vi var två. Jag var välkommen på eftermiddagen. Men till kvällen, då det vart par, så var jag inte lika välkommen. Det säger alla som blir änkor och änklingar. Då känns ensamheten tung. Varför fick inte jag vara med? Var det bara honom de gillade? Min svåger ville inte komma och hälsa på då min man inte längre var i livet. Det var ju också en tid då fruntimmer inte var lika mycket värda. Det var karlarna som skulle träffa karlarna. Det var inte på samma sätt som det är idag. Ni har en annan gemenskap. Ni gör samma saker, karlar som fruntimmer. Men så gjorde inte vi utan vi var åtskilda på något vis. Vi kvinnor skötte hushållet inne och männen skötte det som var ute. Det var karlgöra och kvinnofolksgöra som det hette på den tiden. Vi hade ju vår syjunta i 43 år men så började de på att dö undan för undan. Vi som fortfarande var i livet tyckte det var lite obehagligt så vi slutade då det var så pass många som gick bort samtidigt. Det var under 1984 eller 85 och sedan har jag inte varit med i något gäng. Jag hade en väninna som jag brukade träffa men då min man dog ville inte hennes man åka hit så då träffades vi mindre och mindre.

 Känns ensamheten bra eller dålig för dig idag?

Nu tycker jag det är bra att vara ensam, nu när jag kommit över det hela. Men det har tagit tid. Jag sörjde min man i elva år. Jag blev tvungen att ta tag i saker och ting och lära sköta mig själv. Så undan för undan har jag funnit mig i ensamheten. Låt säga sedan femton år tillbaka.  Och jag skulle inte vilja ha en ny karl i huset. Det tycker jag skulle vara jobbigt. Nu kan det vara skönt att vara ensam. Som t.ex. då jag hade varit ute på en resa och kom hem och stod på trappen. Då tänkte och kände jag att mitt hem är min borg. Det var skönt. Men jag vill ju inte vara ensam hela tiden. Jag vill gärna att det ska komma någon och hälsa på. Så då, när ensamheten kommer krypande, då jag gått här och rotat så kan jag känna att nej, nu måste jag ut på något. Och tur är det att jag kör bil. Så då tar jag bilen och åker iväg på en tur.

 Tycker du att ensam är stark?

Jo, man blir stark. Elak också, kanske, ibland. Min mamma brukade säga att hon trodde hon blev elak sedan hon vart ensam. Med det menade hon att hon blev tvungen att ”repa humör” för att inte bli lurad. För att kunna säga åt på skarpen åt män som kanske ville komma åt hennes mark eller jord efter sin makes bortgång.

Utvecklade du en styrka efter det att du blivit ensam?

Ja, det tycker jag. Jag var tvungen till det för att klara mig. Tvungen att ta i och säga ifrån då jag inte ville. Annars hade jag gått under.

 Tycker du att det stämmer att två är dubbel styrka?

Ja, då har man ju hjälp av varandra. Man är två som tillsammans kan fatta besluta.

 Ser du människan som ett flockdjur?

Det finns väl enstaka individer som kan leva som enslingar men jag vill då träffa folk. Det rycker upp en på något vis. Man är ju tvungen att träffa folk för att få lite andra intryck. Annars blir man ju tokigare än vad man är.

 Tror du det finns människor som lider av att vara ensamma?

Ja, det tror jag. Jag har ett exempel. Det var en man som ringde till mig och sade att han var tvungen att få prata med en människa då han suttit och pratat med en fluga i sitt fönster under fyra dagar. Vi satt och pratade i timmar! Jag hade varit hemsamarit åt honom och han hyste ett stort förtroende för mig. Därför valde han att ringa till just mig. Jag tror att det finns många därute som är lika ensamma som han var. För mig var de första elva åren otroligt svåra men jag tycker att jag klarat mig bra.

Ensamhet är farligare än fetma, det dubblar risken att dö i förtid

(Källa: artikel av Louise Lundström, 2010-07-28, i Aftonbladet Hälsa)

 Fetma, rökning och alkoholism är kända riskfaktorer för dig som vill leva ett långt liv.

Men ensamhet är farligare. Social isolering är dubbelt så farligt som fetma och kan öka risken att dö i förtid med 50 procent, visar en ny amerikansk studie. Familj, vänner, grannar och kollegor är alla viktiga för att hålla vår hälsa i topp. Nu visar en ny amerikansk studie att de kan öka våra chanser till ett långt och rikt liv med hela 50 procent.

Lika farligt som alkoholism

Amerikanska forskare har analyserat resultaten från 148 studier om hur hälsan påverkas av ensamhet. Studien som baseras på över 300 000 människor presenteras i juliupplagan av PLOS Medicine. Den visar att social isolering är lika skadligt för din hälsa som alkoholism eller att röka 15 cigaretter per dag. Det är även mindre hälsosamt än att inte träna och dubbelt så farligt som fetma. Forskarna bakom studien anser därför att brist på socialt stöd borde läggas till listan över faktorer som leder till en för tidig död.

 – Ensamhet påverkar t.ex. vår sinnesstämning. Man blir ledsen och deprimerad, det påverkar vårt beteende både på gott och ont. Det finns även en fysiologisk påverkan t.ex. på blodtrycket, säger Denny Vågerö professor i medicinsk sociologi.

Relationer ger livsmening

Vänner och familj kan ge en lugnande hand eller hjälp att finna mening i livet. Det är bristen på det stödet som gör att ensamhet kan bli farligt menar doktor Julianne Holt-Lunstad, från universitetet i Utah, som ledde studien.

 – När man är knuten till en grupp och känner ansvar för andra människor ger det en känsla av mening som leder till att man tar bättre hand om sig själv, säger hon enligt Mail Online.

 Studien baseras på analyser av 300 000 personers sociala nätverk under i snitt sju och ett halvt års tid. De positiva effekterna av mänskliga relationer visade sig ha positiv effekt för alla, oavsett åldersgrupp, kön och övrig hälsa. Doktor Timothy Smith, en av forskarna i studien, säger enligt Mail Online att människan ofta tar relationer för givna och att vi är som fiskar som inte tänker på vattnet vi simmar i. Han menar att regelbunden kontakt med andra människor inte bara får oss att må bra psykiskt utan att det också har en direkt påverkan på vår fysiska hälsa.

Ogifta dör tidigare än skilda

Resultaten från studien innehåller inte uppgifter om relationerna som funnits varit bra eller dåliga, man har bara räknat de människor som testpersonerna haft regelbunden kontakt med under tiden för studien. Det skulle kunna innebära att effekten av positiva relationer kan vara ännu starkare än vad som framkommit i resultatet. Tidigare amerikanska studier har visat att människor som aldrig gifter sig löper större risk att dö unga än de som gifter sig men sedan skiljer sig. Men förra året kom forskning som visade att kvinnor lider mer av ett dåligt äktenskap än deras män. Det ökar kvinnornas risk för att drabbas av hjärtsjukdomar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s