Jag ser med stängda ögon

jag känner utan att beröra

jag är här samtidigt någon annanstans

mer närvarande än någonsin.

dina tvivel är min sanning, dina undanflykter är min klarhet

dina skrik är min tystnad…

din längtan är min trygghet, din ånger är totalt din egen.

i en trädgård planterade vi sällsynta frön som skulle rota sig, växa vilt och vackert.

vår vision om ett återuppståndet paradis.

tidigt en morgon väckte mig den solstråle

som trängt undan din skugga under det träd jag somnat

efter vår älskog som fört mig in i extas.

platsen där du legat var fortfarande varm.

du valde att lämna vårt paradis då det grönskade som mest.

jag värkte ut min längtan

tomheten efter dig fyllde jag med delar av mig själv

äntligen insåg jag

äntligen kunde jag känna min gudomliga fullkomlighet

tacksam över att du övergav mig

tacksam för att kunna se med öppna ögon

tacksam över att erinra varendaste cell under min hud

tacksam över att vara i enhet med det stora varandet

lever mer vibrerande än någonsin.

ulrikavargtand-2020-11-15