Förhållande – att förhålla sig till någon. Relation – att relatera till någon annan. Det vill säga jag förhåller mig själv och relaterar mig själv till någon annan. Om det nu gäller en vän, mina föräldrar, syskon, släktingar, mina barn eller någon annan. Men framför allt handlar det om hur jag förhåller och relaterar till mig själv. Vi pratar så mycket om att vi vill “ha” kärlek, uppleva, vara i kärlek tillsammans med någon annan. Utveckla ett förhållande inom gränsen för den normativa tvåsamheten. Inget, absolut inget fel med det. Det är ju fullkomligt underbart att vara förälskad, bli kär. Allt blir så mycket lättare, livet blir ljusare och bjuder på mindre motstånd. Det är som att man få en skjuts framåt i livet. Man “dansar som på moln”. Signalsubstansen serotonin ökar, endorfiner frigörs, det riktigt pirrar i kroppen. Lyckokänslan tar sig fysiska uttryck. Tankarna är positiva, problem upplevs som möjligheter. Ja, ni fattar allt det där. “Been there, done that”. Så lägger sig förälskelsen. Man börjar så smått ifrågasätta lite mer än man gjort i inledningsfasen. Det fattar ni lika lätt. Så, vi börjar förhålla oss till varandra i vardagen. Då kommer “andra” tankar fram ur sina små hålor. Ett nytt ifrågasättande gör sig gällande. Och allt det hänger ihop med dina egna värderingar och de normer som du “anslutit” dig till eller rättare sagt de värderingar och normer som du pådyvlats under din internaliseringsprocess, under din uppväxt. Som du inkorporerat i ditt sinne, kanske utan att du ifrågasatt det. Enkelt, det sker snabbt och enkelt inom varje kultur. Olika kulturer, olika normer och värderingar. Men de finns där och de är dessvärre förbannat starka, inetsade. Och många är oftast totalt omedvetna fångar i den egna kulturerens normer och värderingar. Somliga säger att de behövs för att de “hjälper” oss att uppföra oss på ett korrekt sätt mot varandra. Jag vill hävda motsatsen. De vingklipper oss människor, vill hellre skriva änglar, på ett tidigt stadium. Som barn trycks vi in i en “verklighet” vi sällan känner är okay. För som barn känner vi mer än vi tänker. Som barn är vi friare i våra uttryck än som vuxna. Men det tycker många är jobbigt. Att vara fria. Fria i att känna, att uttrycka utan tankegrund. Man kan ju framstå som löjlig och barnslig. Så knyter vi ihop oss alltmer och lämnar friheten bakom oss i samma takt som vi går in i det förväntade vuxenlivet. Och blir sedermera “förebilder” för våra egna barn. Prrrffhh.. mår lite dåligt här.

Att älska! Vad innebär det att älska? Älska förbehållslöst? Älska villkorslöst? Enkelt; att älska utan att ställa några som helst villkor på den man älskar. Att låta den andra vara precis som den hen är. Det är frihet, total frihet i kärlek. Så varför är det då så svårt för så många? Mitt svar är att så länge som jag inte älskar mig själv till fullo och villkorslöst så är det en omöjlighet att älska någon annan villkorslöst. Och i min värld så är det den villkorslösa kärleken som är värd att kämpa för att få uppleva. Så vilken är då kampen? Kampen i att gå in i dig själv; möta alla dina demoner som lurar där inne i de mörkaste skrymslen och vrår, dra fram dem i ljuset och inte släppa taget om dem innan du kommit tillrätta med varför de skrämmer dig så, utsätta dig själv i situationer där du känner att rädslan kryper fram, stå upp för dig själv, ifrågasätta normer och värderingar, göra allt du känner att du behöver för att du ska kunna famna dig själv i den djupaste, ärligaste omfamningen i fullkomlig villkorslös kärlek du någonsin gjort. Först när du gjort det är du redo att dela med dig av villkorslös kärlek till andra.

Jag har stött på en hel del inlägg på Facebook den senaste tiden som berör det vi kallar för “öppna förhållanden”. Min direkta tanke då, är motsatsen “stängt förhållande”. Vad menas med det ena och vad menas följaktligen med det andra? Är man “öppen” respektive “stängd” för att förhålla sig till andra? Jag är väl inte dummare än att jag förstår att det gäller den sexuella aspekten, dvs öppet förhållande innebär att det är ok att ha sex med någon annan än sin “fasta” partner, “stängt” att det inte är ok med sex än tillsammans med sin fasta partner. Okay tänker jag, det är väl upp till de som är i ett förhållande att komma överens om hur de vill ha det. Men i min värld så tänker jag, hur ska jag kunna villkora något sådant? Om min partner känner sexuell lust och attraktion till någon annan, ska jag förbjuda hen den lusten, känslan? Hur ska jag kunna göra det? Den finns ju där. Det är ingenting som du “trollar bort”. Eller går det? Genom att ställa känslomässiga ultimatum? Inte i min värld. I min övertygelse ligger verkligheten i din totala frihet att göra de val du känner är essentiella för dig. Om du väljer att villkorslöst älska fler än en person i din omgivning är det stort, vackert och generöst. Om du väljer att dela din lust/åtrå tillsammans med någon annan i ett innerligt kärleksfullt sexuellt möte så är det för mig bland det vackraste du kan göra. Det innebär ju inte att du ratar andra som du älskar, villkorslöst. Men just i det sexuella mötet har vi en benägenhet att vara och förhålla oss så överdrivet protektionistiska. Varför då? Jo, för att i det sexuella mötet är du så naken, bokstavligt och förhoppningsvis själsligt. Och det utgör för många ett hot. Att någon annan skulle kunna vara “bättre” än jag själv. I min värld finns det inte någon bättre eller sämre. Och här väljer jag att inte sätta några citationstecken. I min värld så är äkta, villkorslösa, kärleksfulla, sexuella möten något som vi behöver så många fler av. För allas skull. I min övertygelse ligger att vi bidrar till en mer kärleksfull värld om vi vågar dela med oss mer av oss själva; naket, ärligt, sant och uppriktigt. Det handlar om att våga vara oss själva, nakna intill själen, tillsammans med andra. Och ensamma tillsammans med oss själva. Det är alltid hos oss själva vi börjar. Som jag brukar säga till mina barn; se till att vara din absolut bästa vän, för du är alltid tillsammans med dig själv. Jag önskar bidra med mig själv till en mer villkorslös kärleksfull värld, genom min närvaro, genom mina ord och genom mina färger. Så våga bidra med att släppa den villkorslösa kärleken fri.
För er som inte känner mig är jag verksam som kärlekscoach med fokus på självkärleken i synnerhet men för den villkorslösa kärleken i största allmänhet. Ni kan läsa mer på: http://www.wakancoach.com.