Jag tror inte, jag vet! att män och kvinnor har samma värde! Ingen, absolut ingen! har ett högre värde än den andra, d.v.s ingen är bättre än den andra. Men likt förbannat så lever vi i en social, patriarkal struktur där vi utgår ifrån normen man, män… människa. Ett samhälle som kallar sig ”upplyst” med rådande demokrati. Ett samhälle på mäns villkor i vilket hälften av befolkningen, läs kvinnorna, ska behöva föra en kamp för att bli behandlade som gelikar, jämställda. I århundraden har kvinnorna varit männens ägodelar, slavar. Han kunde behandla henne precis som han ville, efter sitt eget godtycke, för han ägde henne till kropp, om än inte till själ. Först 1884 blev en ogift kvinna myndig vid 21 års ålder men det var först 1921 som en gift kvinna blev myndig, samma år som kvinnor för första gången fick rösta! 1960!!! infördes lika lön för lika arbete för kvinnor och män! Jaha… och hur stämmer det med verkligheten 54 år senare?? Där är fortfarande ett löneglapp på tusenlappar där mannen får högre ersättning bara för att han är… just det… man! Fram till 1965 fick mannen ”hoppa på”, läs knulla, kvinnan inom äktenskapet utan hennes medgivande. Alltså, han blev inte enligt lag bestraffad! 1982!!! fick kvinnor, vid giftermål!! välja sitt eget eller mannens efternamn!!! Tidigare hade det varit självklart att kvinnan skulle bära mannens efternamn! som ett bevis för hans ägodel! Visst har det hänt mycket de senaste 100 åren beträffande lagstiftning i vilken kvinnors rättigheter befästs, något som enligt mig som feminist, borde ha varit en fullkomlig självklarhet! För att vara en feminist innebär:

någon som verkar för kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter och kvinnans likställighet med mannen. Det innebär också att vara medveten om de patriarkala strukturerna.

För mig är det märkligt att det finns kvinnor som inte är feminister. Att det finns kvinnor som varken tror på eller som inte vill verka för likställighet/jämställdhet med mannen. Att det finns kvinnor som inte vill eller som inte vågar kalla sig för feminister. Att det finns kvinnor som inte är medvetna om den patriarkala strukturen. Men det är klart, ”det man inte vet mår man inte dåligt av”. Det finns de som blundar för verkligheten. Och om man (mannen/kvinnan) inte tar reda på/får veta hur det verkligen förhåller sig, hur ska hon/han då kunna medverka till en förändring som leder till jämställdhet? I den här sista meningen skulle jag kunnat ha satt in det könsneutrala ordet ”hen” vilket jag väljer att inte göra. Jag tror inte att det ordet per automatik medför att värderingsnormen mellan könen förändras. Jag tror inte att nya ord är lösningen utan jag tror att vi måste sluta med att värdera manligt respektive kvinnligt. Fram till nu har det manliga uppvärderats av män, för män… men också av kvinnor! Kvinnor som ger sig in i ”kampen” på männens villkor bidrar inte till en större förändring, anser jag. Vi måste aktivt uppvärdera det som fram till nu, traditionellt sett, benämnts som kvinnligt: ”kvinnliga” yrken och ”kvinnliga” egenskaper. Det är först då, när vi ger samma värden till orden som vi kommer ge samma värden till båda könen, till bägge genus. Det är först då som vi kommer att behandla varandra som gelikar/individer med skilda egenskaper och intressen att utöva inom olika yrkesgrupper.

Igår, 16 januari, tittade jag på ”Fittstim – min kamp” med och av Belinda Olsson. Jag blev jäkligt beklämd, otroligt illa berörd över ytligheten, det kosmetiska, det på något sätt bristande intresset för feminismen som presenterades. Det var en slags uppgivenhet som färgade programmet. I en hel timme, i SVT, på bästa sändningstid!!! slätar hon över och ut feminismen som något avslaget… Men va faaan! Är det det vi behöver få oss till livs?? Ska vi luta oss tillbaka och vara nöjda med vårt patriarkat?? Ska vi slå oss till ro???… ”för vi har det ju så bra här i Sverige”, som Belinda sa till feminismens okrönta drottning Gudrun Schyman som häpet svarade; ”Jamen för att vi har det så bra innebär det väl inte att vi kan göra det bättre.” Den enda vettiga meningen i programmet, enligt mig, som förde feminismen någon millimeter framåt. Fy skäms Belinda Olsson för din släta figur i kvinnokampen. Fy skäms SVT för att aktivt bidra till att förolämpa feminismen.

Läs också gärna vad Maria Sveland skrivit: http://www.etc.se/kultur/driver-du-med-mig-belinda-olsson

Jag ställer mig tveksam till att använda mig av det könsneutrala ordet ”hen” men efter att ha läst den här artikeln så…: http://www.aftonbladet.se/debatt/article18189679.ab …kanske det inte är så dumt för det gäller att lyssna till dem som har erfarenhet och anledningar till eventuella förändringar som leder framåt…till ökad gemenskap, tolerans, ömsesidigt respekt och mest av allt till ännu mera ovillkorlig kärlek.