Dörren till galleriet öppnas och en man i 60-70-årsåldern tittar in i mina ögon och frågar:

– Får jag komma in?

– Självklart. Du är sååå välkommen in, svarar jag.

– Ja, säg inte det, säger han, bestämt och tydligt och stänger dörren…

– Men det har jag redan sagt. Och jag menar det. Välkommen!

Han ställer sig och tittar på mina tavlor och utbrister:

– Hääärliga färger! Är det du som målat dem?

– Jaaa, på den här väggen men inte på den andra, säger jag och pekar på den motsatta väggen.

– Jo men det ser jag ju att det inte är samma konstnär! Det är ju två helt olika stilar!

– Tycker du om mina tavlor? frågar jag.

Svaret kommer blixtsnabbt:

– Nej, det gör jag inte.

– Nehe, varför inte?

– Ja det vet jag inte… Jag gillar färgerna men jag skulle inte vilja ha någon av dem hemma på väggen.

– Men vad är det som du inte gillar då? Är de för symboliska?

– Nej det tycker jag inte. Jag jobbar med grafisk form och älskar symboler så det är inte det. Jag gillar konst, olika slags konst. Jag har Chagall, Yrjo Edelmann…(han nämner en rad med konstnärer) hängandes hemma på väggarna.

– Men vad är det som du inte gillar med mina tavlor då? försöker jag igen då jag faktiskt skulle vilja veta vad det är han inte gillar. Jag önskar verkligen att han kunde förklara för mig.

– Jag vet som sagt inte. Jag gillar dem inte bara. Vad är en snygg tjej? Det första man ser är hennes ögon. Man tittar in i dem och känner om hon är snygg eller inte.

– Jaaa, det har ju med energier att göra, säger jag. Någon som är snygg för mig kanske inte är snygg för dig.

– Just så, säger han, öppnar dörren och går ut samtidigt som han säger hej då.

Han såg in i mina ögon då han gjorde entré men under hela samtalet har han inte mött min blick en endaste gång! Jag funderar… Intressant. Mycket intressant!

Konsten ligger sannerligen i betraktarens ögon!

Upplevelsen av konsten och skönheten är synnerligen en personlig tolkning.