Solitude – en bok om ensamhet kap 2

Solitude - kap 2

Ute på nätet!

Jag sätter mig vid datorn, går ut på nätet och googlar på orden: ensam, ensamhushåll och singel, singelhushåll. Några artiklar fångar genast mitt intresse. En rubrik lyder: ”Ännu fler bor själva i framtiden”. Artikeln är skriven av Katarina Mattson för tidningen Metro, 2006-09-20. Hon har bl.a. intervjuat en s.k. framtidsstrateg, Erik Herngren (EH) på framtidsanalysföretaget Kairos Future. EH säger att: ”Man kan leva som singel hela livet utan att betraktas som en nucka i dag, man kan vara ett barnlöst par utan att det betraktas som något skumt eller att man inte har lyckats.” Han menar att vi blir allt mer individualiserade och att det i det ingår en oförmåga att kompromissa och ge upp de olika individuella anspråken på livet. Det skulle också kunna vara anledningen till det ökande antalet singelhushåll i vårt avlånga land, framför allt i storstäderna. Sverige har idag flest singelhushåll per capita i Europa. Enligt en mätning som Statistiska centralbyrån, SCB, genomfört framkommer det att ca 60 % av Stockholms invånare bor ensamma. Antalet särbor ökar i antal, framför allt bland de äldre vars barn är utflugna. Enligt EH betyder det att. ”Man får det bästa av två världar; eget hushåll men en fast relation.” Han förklarar det med att vi vill ha närheten och kärleken men han tror inte att vi i framtiden kommer kunna hantera förmågan att kompromissa om de egna önskemålen bättre då var och en vill ha egen full kontroll.

En anledning till ökat antal singelhushåll tror jag själv (författarens egen kommentar) är att kvinnor av idag inte längre är beroende av en mans inkomst. Kvinnorna tjänar egna pengar och har makten att kunna styra över sina egna liv till skillnad för bara femtio år sedan.

Relaterat

 Land:                        Antal singelhushåll i procent :

Sverige                                47

Finland                                 39

Danmark                             37

Tyskland                             37

Nederländerna                 34

Belgien                                 32

Estland                                 31

Storbritannien                  31

Frankrike                            30

Italien                                   25

Polen                                    25

Irland                                   22

Grekland                            20

Malta                                    15

(Källa: Boverket, statistiska myndigheter i EU, 2006)

Stad:                          Antal singelhushåll i procent:

Stockholm                         60,5

Göteborg                             55,1

Malmö                                  53,1

(Källa: SCB, undersökningen av hushållens ekonomi, HEK, 2006)

Om en pjäs: ”Anonyma singlar.”

Då jag håller på med slutredigeringen av denna bok fångas jag av en artikel av Peter Letmark i Dagens Nyheter på luciadagen 2010. Rubriken lyder: ”Många tar sig rätten att ställa närgångna frågor till ensam­stående om deras kärleksliv, i synnerhet under jul och nyår.” Artikeln handlar om pjäsen ”Anonyma singlar” som går på Stockholms stadsteater.  Mats Qviström är en av de skådespelare som medverkar i uppsättningen. Han har levt som singel efter sin skilsmässa för fem år sedan. Mats berättar i intervjun att några frågor han ständigt får ifrån människor som befinner sig i en relation är: ”Saknar du inte närhet? Har du svårt att bli kär? Är du här alldeles ensam?”

Hur välvilliga frågorna än är, så antyder de att alla måste hitta någon och att singellivet är ett misslyckande. Trots att allt fler faktiskt väljer att leva ensamma måste en singel hela tiden stå till svars för sitt val, menar Mats. Nedvärderingen av singellivet kan bottna i den felaktiga föreställningen att allt löser sig bara man hittar någon.

– Det är nog också en sorts självbevarelsedrift hos dem som lever i dåliga förhållanden. De kanske så gärna vill att förhållandet ska fun­gera att de inte ser att det bästa vore att skilja sig.

En tvåsamhet som fungerar är däremot något som Mats är avundsjuk på. Han tycker också att det är viktigt att jobba för att ett förhållande ska fungera.

– Det känns ju tryggt att ha någon att ta hand om och att någon tar hand om en tillbaka. Det är väl också det alla par föreställer sig att de gör.

Ju närmare vi kommer jul och nyår, desto svårare blir det att vara kaxig singel, tycker Mats, särskilt som han har tre barn (9, 13 och 16 år) som bor hos honom varannan vecka.

– Det finns så mycket förväntningar inför en familjehögtid som julen.

I Mats fall kretsar mycket av planerandet kring om han ska ha barnen på förmiddagen eller eftermiddagen och om han ska ha en gran eller inte.

– Det är inte säkert barnen ens vill ha en gran. Det är snarare min bild av hur julen ska firas.

Mats tillhör dem som har ett rikt nätverk av vänner, flera av hans närmaste kompisar är dessutom singlar. Det värsta som skulle kunna hända är att han inte skulle känna sig välkommen någonstans.

– Jag har inget problem med ensamhet, bara den inte blir påtvingad, säger han.

Samma sak gäller nyårshelgen, som skiljer sig från julen eftersom den inte är en lika utpräglad familjehögtid. Som singel förväntas man gå på fest och ragga, menar Mats.

– Det där är ett rent singelhelvete. Det finns också en risk att man hamnar på en klassisk parmiddag där alla fäller kommentarer som får en att känna sig tragisk. Tack och lov slipper jag det där vartannat nyår när jag har barnen. Ångesten kommer till största delen från en själv. Man tror att folk tycker att man är en tragisk figur utan att egentligen veta. Ingen vill ju vara ”annorlunda” eller sticka ut på något sätt som andra tycker är dåligt. Ofta är man mer rädd för att vara singel när man är tillsammans med någon. Man ser inte fördelarna med att vara singel. Jag har mognat på ett sätt som jag inte hade gjort om jag levt kvar i ett parförhållande. Men det ser jag först nu när jag varit singel ett tag. Till exempel har jag en starkare relation till mina barn. Som ensam förälder tycker jag att vi får en närmare kontakt. Det är jag och barnen som tar besluten. Jag har hittat en styrka, även om det var ett litet gungfly i början, berättar Mats.

– Man brukar tala om ett första sorgeår. Varje gång man gör något för första gången utan sin partner blir man påmind. Jag saknade förhållandet med min fru. Det är klart att det var jobbigt och kändes som ett misslyckande, i alla fall det förs­ta året. Samtidigt är saknad och separation sådant som tillhör livet och som man är tvungen att gå igenom som människa. När man väl kommit igenom sina små livskriser blir man litet starkare. Det svåra är att se det positiva i det just när det händer.

Katrin Sundberg skrev och regisserade pjäsen ”Anonyma singlar” på Stadsteatern i Stockholm för att hon tycker att det finns så många fördomar mot singellivet.

– Ingen förutsätter att det är självvalt, utan alla säger att det är ett misslyckande. Samtidigt som allt fler faktiskt väljer bort tvåsamheten. Jag får det inte att gå ihop. Det är som om vi inte låtsas om att så många är singlar.

Samtidigt vet hon att många verk­ligen vill och anstränger sig för att träffa någon att leva med.

– Det är klart att det finns några, men det gäller långt ifrån alla. Singelångesten skapas och upprätthålls av att tvåsamhetsnormen är så rigid. I dag finns egentligen inget alternativ, antingen är man misslyckad singel eller lyckligt gängad. Bilden av en singel stämmer inte med verkligheten. Alla är inte ensamma, kärlekslösa, utan familj och misslyckade. Varför är det till exempel ingen som säger att jag är singel men kär i någon?

En av orsakerna till den här polariseringen, eller ifrågasättandet av singellivet, tror Katrin  kommer av att så många klamrar sig fast vid tvåsamheten, trots att den gör dem olyckliga.

– För att få må bättre och stärka sitt självförtroende håller de fast vid att det är singlarna som är misslyckade och inte de. Även om förhållandet de själva lever i inte fungerar. En singel som säger att han eller hon har det bättre riskerar att utgöra ett hot, menar hon.

Katrins engagemang för singlarna bottnar i att hon själv alltid varit så rädd för att bli singel.

Hon vet också hur det känns att få de vanligaste frågorna om hur det känns att ”inte få närhet”, att vara ”rädd för kärleken”. Hon har varit singel några år här och där. Värst tyckte hon om söndagarna.

– Jag skapade bilden av alla lyckliga par som lagade middag, tände brasa och spontankysstes vid spisen. Nu när jag inte är singel längre så vet jag ju att det inte stämmer.

 Singlar vill få större respekt och slippa närgångna frågor

(Källa: artikel av Peter Letmark i DN 2010-12-13)

Singelhushållen fortsätter att öka. På 17 år har antalet personer som lever i ensamhushåll ökat med nästan en halv miljon, enligt Statistiska centralbyrån. Trots att de knappast utgör någon minoritet, oroar sig många singlar för att släkt och vänner ska ta sig rätten att fråga hur de har det med kärlekslivet när de kommer hem på jul och nyår. Det visar en enkätundersökning från nätdejtningssajten Match.com som DN tagit del av. Undersökningen omfattar onlinesvar från 1240 användare som kompletterats med diskussioner i mindre fokusgrupper. Högt upp på singlarnas önskelista är att bli behandlade med större respekt, att släkt och vänner inte ska ställa så direkta och närgångna frågor om deras kärleksliv, särskilt när de kommer hem till jul och nyår, enligt Hanna Bergholm, marknadschef på Match.com.

– Alla har inte en löpande dialog med sina släktingar under året. Så när de träffas på julen blir den förs­ta frågan ofta: ”Hur är det med kärleken, har du träffat någon än?” Ofta hittar de på en historia så att släkten inte ska tänka att de är misslyckade och har det jättejobbigt.

– Hur skulle det se ut om singlarna skulle ställa samma frågor tillbaka, till exempel fråga faster och hennes man hur de har det med kärlekslivet? Det skulle anses väldigt respektlöst.

Undersökningen visar att singelmännen firar jul ensamma i större utsträckning än kvinnorna. Tolv procent av männen uppger att de ska fira jul ensamma mot bara sex procent av kvinnorna.

– Antagligen för att män inte är lika bra på att fråga om de får komma över till vänner och bekanta. Män tar inte heller lika allvarligt på det här med högtider, säger Hanna Bergholm.

Fler kvinnor uppger att de åker hem till föräldrarna. De tenderar också att fira jul med barnen i större utsträckning än männen som oftare jobbar.

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s